Risterrasser, lerbad och att lifta på landsbygden

Publicerad 2014-04-18 06:21:00 i Kina,

Vi slog oss ned på bussterminalen och väntade ivrigt. ”Instant porridge” kändes som världens bästa uppfinning och vi tackade Kina för att det alltid finns tillgång till gratis varmvatten. Vi klev på bussen och jag förvånades över att det var möjligt att knö in 60 sängar i en buss. Verkligen bekvämt resande att ha en egen säng! Framför oss väntade en 21 timmar lång bussresa, detta var vi ännu lyckligt ovetande om… Den blinda, 80åriga mannen bredvid mig var intresserad att höra mer om Sverige. Var ligger Sverige? Vad har ni för pengar? Kan man betala med kinesiska RMB i Sverige? Han sjöng kinesiska sånger för mig och jag fick verkligen öva på kinesiskan när jag inte kunde kommunicera med kroppsspråk.

Att bussen var sen var det ingen som brydde sig över. Man har väl ingen stress i kroppen om man väljer att ta bussen en så här lång sträcka. Vi brydde oss inte heller om att bussen var sen. Vi behövde inte checka in på hostell mitt i natten och sparade alltså in en hel natt på hotell. Sömniga och slitna klev vi av bussen och välkomnades av Guilin-bor som berättade för oss hur vackra vi var.

Efter att vi fräschat upp oss och skedat i oss lite mer gröt begav vi oss mot risterasserna 90km utanför Guilin. Vi delade på en chaufför med två kinesiska studenter. Tiden i bilresan dödades genom att lära kineserna prata svenska och diskutera politik med Isabella. Inte långt kvar till valet där hemma.

Risterasserna klättrade sig upp för bergen. Vid bergets fot bodde Miaofolket. De har två meter långt hår och satt och vävde i skuggan av bambutaken. Vi började vandra längs stigen upp mot toppen av berget men tappade medvetet snart kursen för att istället börja klättra på terrasserna. På toppen belönade vi oss med en picnic.

Vi hade bestämt med chauffören att han skulle hämta upp oss igen på eftermiddagen. Vi väntade. Ingen dök upp. Via telefon förklarade han att han åkt hem till Guilin. Vi var övergivna vid risterrasserna, inte heller fanns det någon buss. En bil rullade förbi längs vägen. Isabella ropade åt mig att chauffören inte skulle komma. Jag rusade fram till bilen och frågade mannen var han var på väg. Vi hoppade in i bilen tillsammans med hans fru och barn och liftade tillbaka till hostellet. De bjöd på fika i bilen och jag fick öva på min kinesiska.

Vi hade bokat en båt som skulle ta oss från Guilin till Xingping men eftersom molnen denna dag tömde allt regn över staden ändrade vi planen och begav oss mot芦笛岩, Reed flute caves. Grottorna såg verkligen overkliga ut. Efter picnic i grottan tog vi bussen mot Yangshuo. Mitt leende sträckte sig allt närmare golvet när bergen omringade oss i det annars platta landskapet.

Vi hade bokat två sängar på ett hotell samma morgon men när vi kom dit fanns det ingen bokning. Det fanns bara ett rum kvar på hela hotellet och i resten av staden verkade det redan vara uppbokat. Som tur var så var sängen i singelrummet tillräckligt stor för att få plats rymma oss båda. Under kvällen vandrade vi längs 西街 och unnade oss lite shopping. Jag roade mig med att pruta och köpte till slut en backpackerväska för mina framtida weekendtrips i Fuijian.

Morgon därpå tog vi oss ut till Xingping och hoppade ombord på en bambubåt. Floden slingrade sig fram mellan bergen. Det kändes som att befinna sig i avatar. Tillbaka i Yangshuo hyrde vi varsin cykel och trampade ut ur staden. Tack kära google maps för att du alltid visar vägen! Vilken underbar känsla att få cykla på en gedigen cykel! Vi kom fram till ”Golden Buddha Cave”. För första gången lyckades vi pruta ned entréavgiften till halva priset. Karstgrottorna ledde oss till en pool med lera. Jag och Isabella var redo att hoppa i! Leran kändes mjuk på kroppen och jag flöt så mycket att det var svårt att simma. Tips nummer 1 för framtida lerbad: doppa inte huvudet. I fyra dagar fanns spår av lera i mina öron. Ett bad i de varma källorna i grottan var ett självklart alternativ efter lerbadet. Kvällen bjöd på jordgubbar och Yangshuo-delikatessen 啤酒鱼, ölfisk. Godare än det låter!

Dagen efter tog bussen oss tillbaka till Xiamen. Varför ska man sluta sälja biljetter till en buss där alla platser redan är tagna? Det behöver man ju inte göra. Bussen hem var överfull och människor fick sova på varandra i bussens korridorer. Jag var nöjd och glad i en säng för mig själv. På morgonen därpå kom vi återigen hem till Xiamen. Vi duschade av oss mer lera och gick sedan direkt till lektionen.

Att vara i Kina förändrar mitt perspektiv på avstånd. Att ta en buss i 20 timmar känns inte längre som en lång resa. Vår spontana resa till Guilin och Yangshuo blev verkligen ett underbart äventyr.