Jag går in. Inne på banken sitter tio stycken kineser och väntar på att bli betjänade av de två kinesiska bankmännen. Jag funderar på hur man köar. Snart ser jag biljettautomaten som står bredvid dörren. Eller är det en biljettautomat? Bankens så kallade "lobby manager" hjälper mig att skaffa en biljett ur automaten. Hans uppgift verkar vara att titta på alla kunder när de väntar, det är ingen annan än jag som behöver hjälp. Han ber om mitt pass och fyller i en blankett åt mig, jag vet inte vad det står. 20 par ögon följer varje steg jag tar på kontoret. Jag slår mig ned och väntar. Fyrtio minuter senare går en av bankmännen på lunch. Vi fortsätter att vänta. Vänta. Äntligen blir det min tur! Ni shuo ying wen ma? Bu shuo. Bankmannen berättar att han inte pratar engelska och fortsätter att fråga saker om bankkontot på kinesiska. Vad är ditt namn egentligen? Är du säker på att det är Magdalena? Nej det kan du ju inte heta. Han blandar ihop ordningen på efternamnet och får kalla in ytterliggare två tjänstemän för att reda ut vilket namn som är vilket. När han inser att jag dessutom har ett mellannamn blir det ännu större problem. Jag frågar om dem har internetbank. Han tittar förvånad på mig och undrar vad jag pratar om. Varför skulle man vilja ha en bank på internet? Slutligen skickar han över ett dokument genom gallret under glasrutan. "Nide mingzi", han pekar längst ned på pappret. Jag frågar vad det är jag skriver under. Han säger "skriv under". Jag skriver under. Går ut från banken och funderar på om jag nu sålt min själ eller blivit av med min knappa förmögenhet. Jag har i alla fall ett bankkort i handen.
