Rumskompis
Bilden från campus, här kommer jag att ha mina lektioner
Jag kom hem till rummet igen. Öppnade försiktigt dörren och undrade om min rumskompis skulle vara där. Det gäller ju att man hittar någon man kan tänka sig att leva med i ett halvår!! Det låg nu nya lakan i sängen. Hon hade skrivit ett meddelande på ett kuvert som hon lagt på stolen. "Hej! Förlåt att dem flyttade mig hit. Hoppas det inte är några problem. Vi ses snart! /L". Jag förstod ingenting.
Efter att jag hörde ljudet av nycklarna i låset tog det inte lång tid innan dörren försiktigt puttates upp. Hon steg in och ursäktade sig för att hon hade rivit ut min lakan. Men det hade hon ju inte gjort! Det var ju inte mina lakan!! Förvirring uppstod. Sakerna som fanns i rummet när jag kom dit var inte hennes!! Vem var då denna mystiska tredje person? Morgonen efter gick jag och min nya italienska rumskompis, Laura, igenom de saker som den mystiske personen lämnat efter sig. Ett gladjerop ekade mellan de tomma väggarna då vi hittade två paket kaffe. Den mystiska personen har dessutom lämnat kläder, dyra hudkrämer, paraplyer, te och nudlar efter sig. Laura och jag grovstädade rummet och balkongen. Golvet bytte färg! Bakom garderoben hittade jag, några dagar senare, kopior av den mystiska personens pass. Hon kommer från Kazakstan. Undrar om hon kommer knacka på någon dag och undra vem som tagit hennes saker! Om du någonsin läser det här: tack för kaffet!
Laura och jag kommer bra överrens och har verkligen roligt ihop! I de andra rummen bor koreaner och indoneser. Koreanerna är schyssta! Ibland uppstår problem med kommunikationen då dem varken kan engelska eller kinesiska speciellt bra. Tur att man kan rita!!
